STOR DAG

0
Började dagen riktigt bra med en härlig promenad på stranden. Kan inte riktigt ligga stilla i solen och bara sola så jag tänkte att en promenad blir perfekt. När jag kom hem fixade jag mig och så bar det av till Brisbane för arbetsintervju. Har inte hunnit ta mig till Brisbane innan så det var kul att se. Det var en väldigt fin stad, precis som Surfers paradise(där jag är nu) så är det sjukt annorlunda mot lilla Byron. Här är det skyskrapor, trafik, normala människor och McDonalds(!). 
Intervjun gick finemang, vi båda fick jobbet! Jobbet är att vi kommer resa till olika ställen runt om i Australien och gå dörr till dörr och samla pengar till fattiga byar runt om i världen. Det är en sjukt bra provision med så vi kommer tjäna riktigt bra med pengar. De vill att vi får minst fyra donationer i veckan vilket ger oss 3000kr i veckan, går vi över det tjänar vi runt 500 dollar för varje extra.
Det bästa med allt är att vi får resorna och boendena betalda så vi får betalt att resa runt i Australien, hur toppen? Så på lördag tar vi vårt pick och pack till Brisbane för utbildning och på söndag bär det av i åtta veckor. 
Så det har minsann varit en stor dag och imorgon blir det till att börja plugga så vi är förberedda inför utbildningen på lördag. 
 
Hoppas alla hade en bra valborg och att ni inte är allt för bakis, hehe.
 
 

GULDKUSTEN

0
Nu är vi äntligen här. Just nu bor vi hos Josiahs kompis Ryan som har en riktigt najs lägenhet precis vi stranden, ännu närmare än i Byron hur det nu är möjligt. 
Det är lite blandade känslor om att vara här. För det första är jag inte riktigt en storstads-människa, jag älskade Byron för att det var så minimalt med små paradis. Här är det skyskrapor och traffik över allt. Sen är nog störtsta anledningen på grund av att vi lämnat Byron-bubblan där allt är så smått, allt känns så säkert och man har alla människor man behöver. Här är det nytt, stort och man har bara varandra. Vad som inte gör det lättare är att jag lyckades låsa mitt bankkort för att jag glömde min pin-kod så jag kan inte precis göra något speciellt för att pigga upp humöret. Och bättre är det inte att Josiah lyckades göra detsamma. Så vi är fast, haha. Så vi lever just nu på den sista lilla lönen vi fick från hostlet. Men det är en del av äventyret med, att försöka klara sig på ingenting och utmana sig själv. Och ibland måste det gå lite nedåt för att det ska kunna gå uppåt igen!
Jag tror att en timma eller två vid havet i solen kan göra gott. Få lite D-vitamin och bara suga in denna vackra natur som finns omkring här! Men först lite mer jobbletande.
 
 

TÅRAR, TÅRAR OCH ÄNNU NÅGRA TÅRAR.

0
Japp, nu var det gjort. Nu har vi sagt hej då och jag lämnat vårt lilla paradis som jag kallat hem de senaste fem månaderna. Jag tror jag grät i tjugo hela minuter på bussresan för att det var så ledsamt. Det gjorde så ont att krama om alla för sista gången, att säga hej då och inte veta om vi någonsin kommer ses igen. Det låter hemskt men det är nog inte så farligt, jag kommer minsann leta upp varenda jäkel i Kanada och hälsa på!
Först och främst kommer jag sakna mina två bästisar, Lyndell och Daisy, nä, jag kommer att sakna varenda nniska från hostlet men dom är lite speciella. Men mest av allt så kommer jag sakna bästa Brandin. Han var den jobbigaste att säga hej då till för han har nog varit min absoluta favorit genom Australien-resan hittills. Vi båda grät som galningar när vi kramades hej då.
Nej, jag tänker inte skriva mer om avskedet för det gör mig så gråtfärdig. Jag vill tacka Byron Bay, familjen Wilson, staffen på hostlet och alla människor jag träffat för den bästa tiden i mitt liv. I'll be back, be so sure.
Nu är jag redo för nästa äventyr.
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg