ÄNTLIGEN! Kan inte riktigt beskriva hur glad jag är för att min älskade Josefinast är här och att jag kan krama och pussa på henne. 

Det sög hårt att jag behövde jobba idag för jag börjar jobba klockan tio och precis klockan tio rullade Jossans buss in i lilla Byron. Jag missade henne precis.. Och när jag var klar och på väg hem så fick jag ett sms om att hon inte var på hostlet och väntade utan på stranden. Så hem åkte jag och väntade på att hon skulle komma tillbaka. Jag var i officet och pillade, flyttade mina saker tillbaka till mitt eget rum. Jag tror jag hade tre olika väskor fulla med saker och bar nog på lika mycket, påväg till mitt rum med det och där gick hon. Först tänkte jag "ja, titta, där är Jossan.." sedan insåg jag vad det var jag såg.. Jag tror jag skrämde alla på hostlet när jag släppte allt jag hade och skrek som en galning. Och harre vad jag grät! Kunde inte sluta! Jossan blev seriöst rädd och fick säga till mig att lugna ner mig, haha! Åh, den känslan, det är bara Jossan som kan ge. Världens bästa Jossan!