Imorse lämnade mina två sista wifeys vår lilla Byron-bubbla. Det var inte ett så jobbigt hej då utan mer av ett hej-då-snabb-kram-för-att-vi-måste-springa-till-bussen-för-att-vi-försov-oss-hejdå, vilket var ganska mycket skönare. Som tur är så åker dom inte hem till Kanada utan dom reser bara vidare här i Aus så förhoppningsvis så ses vi här, annars ses vi alltid i Kanada.

Man blir ganska van vid att säga hej då när man reser. Tyckte det var så mycket jobbigare i början för man inte vill avsluta något som är kul och man tänker lätt att det antagligen är sista gången man ser personerna. Men det gör det bara värre och det är en jäkla bra push till att inte låta det bli sista gången vi ses, utan att ta tag i att hålla kontakten.