Japp, nu var det gjort. Nu har vi sagt hej då och jag lämnat vårt lilla paradis som jag kallat hem de senaste fem månaderna. Jag tror jag grät i tjugo hela minuter på bussresan för att det var så ledsamt. Det gjorde så ont att krama om alla för sista gången, att säga hej då och inte veta om vi någonsin kommer ses igen. Det låter hemskt men det är nog inte så farligt, jag kommer minsann leta upp varenda jäkel i Kanada och hälsa på!

Först och främst kommer jag sakna mina två bästisar, Lyndell och Daisy, nä, jag kommer att sakna varenda nniska från hostlet men dom är lite speciella. Men mest av allt så kommer jag sakna bästa Brandin. Han var den jobbigaste att säga hej då till för han har nog varit min absoluta favorit genom Australien-resan hittills. Vi båda grät som galningar när vi kramades hej då.

Nej, jag tänker inte skriva mer om avskedet för det gör mig så gråtfärdig. Jag vill tacka Byron Bay, familjen Wilson, staffen på hostlet och alla människor jag träffat för den bästa tiden i mitt liv. I'll be back, be so sure.

Nu är jag redo för nästa äventyr.