Nu är vi äntligen här. Just nu bor vi hos Josiahs kompis Ryan som har en riktigt najs lägenhet precis vi stranden, ännu närmare än i Byron hur det nu är möjligt. 

Det är lite blandade känslor om att vara här. För det första är jag inte riktigt en storstads-människa, jag älskade Byron för att det var så minimalt med små paradis. Här är det skyskrapor och traffik över allt. Sen är nog störtsta anledningen på grund av att vi lämnat Byron-bubblan där allt är så smått, allt känns så säkert och man har alla människor man behöver. Här är det nytt, stort och man har bara varandra. Vad som inte gör det lättare är att jag lyckades låsa mitt bankkort för att jag glömde min pin-kod så jag kan inte precis göra något speciellt för att pigga upp humöret. Och bättre är det inte att Josiah lyckades göra detsamma. Så vi är fast, haha. Så vi lever just nu på den sista lilla lönen vi fick från hostlet. Men det är en del av äventyret med, att försöka klara sig på ingenting och utmana sig själv. Och ibland måste det gå lite nedåt för att det ska kunna gå uppåt igen!

Jag tror att en timma eller två vid havet i solen kan göra gott. Få lite D-vitamin och bara suga in denna vackra natur som finns omkring här! Men först lite mer jobbletande.